Intressant artikel på Dn. Läste ovanskriften och kände att artikeln föll mig i smaken. Den handlade om en flicka som kämpade hårt i skolan för att få så bra betyg som möjligt. Hon satte stor press på sig själv så att hennes föräldrar kunde vara stolta över henne, då hon fick bra betyg. Den här pressen blev för mycket för henne och hon kollapsade. Kroppen och sinnet sa ifrån och hon orkade inte upp ur sängen.

Kroppen och sinnet har en förbluffande förmåga att ge varningstecken då dessa två utsätts för alltför hög belastning. Det är då tror jag som man måste inse detta och växla ner tempot.

I dag vill vi alla prestera så bra som möjligt, både hemma och på jobbet. Vi vill få beröm och uppskattning av andra människor. Många gånger räcker inte det inte att ge sig själv beröm utan man söker utanför sig själv och vill att samhället ska uppskatta än och erkänna det man gör och presterar. Då mår man bra. Det är ett högt pris man får betala för att känna lycka. Vissa människor går i väggen på grund av att de inte orkar eller kan hantera den här inre och ytre pressen.

Artikeln var så pass intressant att jag ville blogga om den. Det är ett viktigt ämne eftersom det här fenomenet är högaktuellt.

Kunde läsa mycket intressanta artiklar i dag på DN. Den kände advokaten Mo Shaoping berättade nyligen i en intervju att hans advokatkontor i Peking är under bevakning av polis och komunistpartiet. Anledningen till detta är bland annat att han skrivit under ett manifest som är till för att skapa en förändring i Kina.

En förändring där individernas rättigheter i Kina prioriteras och demokrati förespråkas. På grund av detta så har även Mo Shaoping fått hård press på sig. Kommunistpartiet ogillar hans arbete för andra människorättsadvokater i Kina så som Liu Xiaobo och Gao Zhisheng.

Det som jag tyckte var riktigt intressant med artikeln var det Mo berättade om att kinesiska domstolar inte har som huvuduppgift att se till individens rättigheter utan först och främst skydda kommunistpartiets intressen. Är inte detta själviskt så vet jag inte vad som är själviskt.

Individernas rättigheter måste prioriteras eftersom de är medborgarna som utgör landets befolkning. De är viktiga medborgare och får inte berövas sina mänskliga rättigheter. Så som yttrandefrihet, pressfrihet och rätt att leva.

Kunde även läsa att den kinesiske författaren Liu Xiaobo kan få fredspriset för sitt agerande och kamp för mänskliga rättigheter i Kina. Han sitter fängslad på grund av detta. Mo Shaopoing har försvart Liu Xiaobo och ställt sig på hans sida. Det är därför Mo nu är så hårt bevakad i sin hemstad och riskerar att bli tvungen att flytta.

De kinesiska ledarna kanske börjar inse nu att världen följer allt som händer i Kina. De kan inte dölja de fel och brister som nu börjar bli så uppenbara i landet. Det kinesiska kommunistpartiets dagar börjar bli räknade!

En stor eloge ska de ansvarige cheferna på Google ha tycker jag som verkligen ställer sig upp och försvarar yttrandefriheten även i Kina. Det här kommer att få ringar på vattnet eftersom Google är ett stort företag med makt och inflytande.

Kunde nästan inte tro mina öron när jag läste artikeln på DN`s hemsida i dag på morgonen. En 70-årig kinesisk mormor som försökte försvara sitt hus eftersom myndigheterna skulle riva det,blev slagen med träpåkar av anställda från rivningsfriman. Inte nog med detta. De puttade även ner henne i ett dike och täckte över jord från bulldozern. Kvinnan avled innan släktingar hann rädda henne.

Jag kan nästan inte tro att det är sant. Händer sådant här? Uppenbarligen händer det i Kina. Det är förfärligt att någon blir mördad på det här sättet.

Det som skrämmde mig mest och fick mig att tappa hoppet, var det att den kinesiska polisen stod och tittade på när detta hände. De varken ingrep eller höjde sina röster. De bara stod där och iaktog det hela. Förskräckligt! Ingen moral ingen empati, ingenting! Det var en 70 årig mormor som blev mördad framför deras ögon och de ingrep inte. Hon gick en hemsk död tillmötes. Hon kvävdes ihjäl. Framför deras ögon.

Min bild av den kinesiska regimen har växt sig starkare återigen. Den kineiska polisen är underordnad de kinesiska myndigheterna som följer order från högre ort. Allt är präglat av det kineiska komunistpartiets mentalitet.

Att människor dör är inget som de kinesiska ledarna bryr sig om. De tänker bara på pengar och makt. Detta är så tydligt och uppenbart. De väljer att bygga nya höghus och vräker dem som bott i tegelhusen tidigare. De tvingas nu överleva på det lilla de äger och har. Detta är inte bra. De var fattiga tidigare och blir nu hemlösa och ännu fattigare.

Jag håller mig dagligen uppdaterad om vad som händer i Kina på Epoch Times Sverige´s hemsida. Det är en väldigt intressant tidning!

"Denna typ av kritik mot Kina är ren nonsens" så svarade det kinesiska utrikesdepartementets talesman Qin Gang på den kritik som Sverige gav dem då den 62 årige mannen dömts för att ha spionerat på sina landsmän i Sverige.

Väldigt arrogant svar från en talesman från utrikesdepartementet i Kina tycker jag. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och ansvar för sina handlingar istället för att ljuga och sopa det hela under mattan.

Den kinesiske spionen som bott i Sverige blev dömd i Stockholms tingsrätt nyligen. Det blev 1 år och 4 månader för spioneri. Han arbetade för den kinesiska regimen och hade som uppgift att infiltrera sig bland urigurer i Sverige. Samla in information och uppgifter till regimen. Detta är riktigt lågt tycker jag. Spioner i lilla Sverige! Kina, låt era landsmän vara ifred. Får de inte ens bo i ett annat land utan att bli förföljda och trakasserade av kommunist regimen. Det är typiskt.

Stockholms tingsrätt anser att brottet är så pass grovt eftersom han tjänat en stormakt som inte ens respekterar mänskliga rättigheter. Sverige är verkligen ett land som inte accepterar brott mot mänskliga rättigheter. Vi står upp mot detta och är ett föredöme.

Endast 18 år gammal är Yang Zhou från Kina som van 1.500 meter shorttrack i OS i Vancouver. Detta är inget hinder för de kinesiska myndigheterna som nu ger henne kritik för att hon i sitt tacktal glömde att tacka sitt moderland först och främst. 

18 åriga  Zhou gjorde nog som alla andra hade gjort, hon tackade sina föräldrar och önskade dem allt gott. Zhou hoppades att segern skulle underlätta livet för hennes arbetslösa föräldrar. Det är väl så en väluppfostrad dotter agerar.

Det var detta som var droppen som fick bägaren att rinna över för de kinesiska myndigheterna. Det kinesiska komunistpartiet först, landet först, det är tydligt parollen i Kina. Helt uppåt väggarna galet att kräva detta av en 18 åring.

Såg en intervju med Maria Montazami för några dagar sedan. Hon är en av Hollywoodfruarna i Tv-serien. Jag har aldrig sett serien men intrycket jag fick av henne var mycket positivt. Hon verkar ha båda fötterna på jorden trots att hon lever lyxliv borta i staterna.

Personligen så tror jag att medverkar man i en tv-serie i Hollywood då är det meningen att det ska vara show och fånga tv-tittaren. De spelar lite framför tv-kameran en aning skulle jag kunna tänka mig, kanske inte Maria men Anna Anka berättade i en annan interju att för henne var det "showbiz".

Maria Montazami har varit gift så många år och säger själv att hon älskar att vara hemmafru. Det är hennes life. Jag tror hon är sig själv. I intervjun så var hon rak och ärlig. Inga kruseduller. Dessutom verkade hon så snäll och omtänksam en väldgit lättsam person att ha att göra med. Tummen upp för den här kvinnan på Internationella kvinnodagen.

I dag är det inte vilken dag som helst. Det är dagen då Internationella kvinnodagen som fyller 100 år. 8 mars!

Media kommer säkerligen att fira detta en hel del och kvinnor runtom i världen kommer också att hyllas. Jag tycker att det är viktigt att kvinnor i dagens samhälle får samma utrymme som män. I alla situationer. Man ska anställa någon utefter kunskaper och kompetens inte efter kön. Då blir det orättvist om man ska prioritera ett speciellt kön när man anställer någon. Den som har mest kunskaper inom ett visst område är den som är mest lämpad tycker jag.

Dagens kvinna är mycket mer självständig och vågar ta för sig i yrkeslivet mycket mer än för x antal år sedan. Nu kan vi se fler kvinnor i höga positioner i samhället. Det behövs verkligen fler kvinnor som chefer överallt inom alla tänkbara yrken. Då blir inte allt så manspräglat. Mjuket ska balanserat med hårdet osv. I en grupp med människor behövs ett flertal roller. Tillsammans kommer alla till sin rätt och får blomma ut om de ges tillfälle till detta förstås.

Jag såg en intervju med en av hollywoodfruarna på aftonbladets web-tv i fredags. Jag tycker inte att det är rätt att sätta in vissa kvinnar i fack på grund av att de är hemmafruar. Tänk hur skulle världen se ut om det inte fanns några hemmafruar. Jobb som jobb, ingen skillnad tycker jag.

Lars Norén är en intressant person som verkligen lägger ner blod, svett och tårar i sina teaterproduktioner. Det var flera år sedan som jag för första gången kom i kontakt med någon av hans pjäser. Jag tror det var personkrets 3:1 som gick på tv. Därefter pjäsen 7:3. Jag såg även en intervju med honom som verkligen fick mig att öppna ögonen för den här väldigt känsliga mannen.

Under intervjuns gång så fick han en rad svåra frågor och tvingades besvara dessa. Man kunde se att under ytan så bubblar det av känslor inom honom. Han valde att inte svara på vissa frågor eftersom de var för känsliga och djupgående. När man ser honom i arbete så blir man till till en början lite små chockad. Han lever sin in i skådespelarnas agerande på scenen till den milda grad att man kan tro att han själv var med i pjäsen. Det verkar på något sätt som om han bearbetar sina egna livshändelser och känslominnen samtidigt som pjäsen blir till. Det är hans liv som skilldras får jag en känsla av. Det behöver naturligtvis inte vara så men det bara känns så när jag ser hans oerhört starka inlevelseförmåga.

Jag hoppas att jag får lära känna honom mer allteftersom hans nya pjäser sänds.

Det var ett citat från SvD artikel som jag fastnade för speciellt. Han berättade att skådespelarna alltmer tar över pjäsen. Då sa Lars Norén så här.

" Då känner jag mig ledsen, sorgsen och inte behövd" Dessa orden från honom tror jag är lite honom i ett nötskal. Han ser alltid så allvarlig ut och sorgsen när man tittar på honom. När han agerar som regissör så är han grav allvarlig och det finns säkert en ocean av sorg inom den här mannen. Vilket gör det hela mycket mer förståligt. Då kan jag förstå varför han gör så många mörka pjäser.

Nu är det bara en månad kvar tills den mycket populära showen SHEN YUN anländer till Sverige och Linköping + Stockholm. Den 5-6 April så brakar det loss på Cirkus i Stockholm.

Första föreställlningen den 5 april är klockan 14.30. Dagen efter den 6 april är kvällsföreställningen 19.30. Det är den föreställningen som min mamma och hennes kompis kommer att titta på. Redan nu har hon bokat rum på ett vandrarhem i Stockholm. Tågbiljetterna är också fixade. Det blir antagligen först en heldag i Stocholm med massvis med shopping och ett och annat restaurangbesök skulle jag kunna tänka mig. Har man en shopping-tokig mamma så vet man att de kommer göra många affärer osäkra i storstaden. När showen börjar närma sig framåt kvällen så piffar de säkert till sig och vips är finkläderna på. Jag hoppas verkligen att den här julklappen i form av två show-biljetter kommer att behaga dessa tjejer, fast det är jag redan säker på att de kommer att göra. Showen är riktigt bra har jag hört. Hade jag kunnat så skulle jag naturligtvis följt med. Jag rekomenderar helt klart den här showen och det finns fortfarande biljetter kvar tydligen. Här finns hemsidan där ni kan köpa biljetter.

Miljontals människor har redan sätt showen och tusentals person lovordar föreställningen vart den en kommer, så det kommer att bli intressant att höra vad min mamma tycker om showen. 

Har man varit mobbad någon gång under sitt liv så vet man hur det känns och det känns alla gånger lika hemskt. Man bryts ner succesivt och hela ens självbild och självkänsla blir söndertrasad tillslut. Därför är det väldigt viktigt tror jag att våga säga ifrån. Stå på sig. Våga vägra att bli mobbad eller utfryst någon stans. Det är inte acceptabelt. Läste nämligen artikeln på SvD om en person som blev mobbad på jobbet. Han/hon stod inte ut längre och hade fått ett flertal psykosomatiska besvär som följd men vågade inte säga upp sig eller av annan orska valde att arbeta kvar.

Personligen så kom jag till en punkt i mitt liv att jag bestämde mig en gång för alla att jag alldrig mer skulle acceptera att bli mobbad eller på något sätt utfryst. Hellre byta arbete eller vänner än att bli illa behandlad. Något händer inom en när man gör ett sådant livsbeslut. Det som är tragiskt i många fall är att många människor inte gör sådan här beslut utan fortsätter att låta andra människor behandla dem illa. De säger helt enkelt inte ifrån. Rädlsa för vad som komma skall. Chefer som missbrukar makt och det blir till mobbing är vanligt men något som jag inte accepterar. Det borde inte andra heller göra. Säg ifrån och det på skarpen är mitt råd.

Läste en givande artikel om Australien och Aborginerna som är urbefolkningen där. Det fick mig att tänka tillbaka på den tv-serie som gick för många herrans år sedan The flying doctors from Copers Crossing. Satt som fastklistrade i fotöljen och älskade serien när den gick. Varje gång hände det något nytt. Att få upptäcka Australien från ovan via flygplan vilket var seriens signum var riktigt spännande. Aborginerna är lite mystiska och lever verkligen helt annorlunda jämfört med den vanliga befolkningen. De tänker annorlunda och agerar som en gammal urbefolkning gör. De tvingas leva på det som naturen ger och följer också naturen på ett väldigt imponerande sätt.

Jag har alltid tyckt att naturfolk av olika slag har varit lite fascinerande. De värnar om naturen och dess resurser på ett skonsamt sätt. De filosoferar om livet och existensen och tar lärdom av detta. De varken tittar på tv eller lyssnar på radio eller läser dagstidningar. Förr var det i alla fall så, nu vet jag inte riktigt hur de lever. De försökte helt enkelt att överleva och för att kunna göra detta så måste de samla in mat och de varken överäter eller lever lyxliv. De är väldigt primitivt och det finns något med detta som jag tycker är väldigt tilltalande. De är ett med naturen.

Lekte lite med bilderna och vips så har man trollat fram detta. Kanske lite barnsligt men endå små kul.  Mina identiska tvillingar skulle man kunna tro :)