Den här artikeln fick mig att tänka till så att det knakade. Hur släpper man taget? Thats the question! Sällsynt konst att våga släppa taget lyder rubriken. När är en människa redo att släppa taget om det som stör och våga sig ut ur säkerhetszonen?

De gånger jag vågat släppa taget om större problem har varit då jag blivit så förbannad på mig själv och hela situationen att jag inte längre orkade bry mig längre. Då släppte jag taget och det blev en förändring. Ibland blev det positivt och ibland negativt slutresultat. Det är endå en konst att våga släppa. Intervjun med Sara Stridsberg var intressant. Orden hon använde var magiska!

Människor som dagligen vågar släppa kontrollen eller "inte bryr sig så mycket" de lever säkerligen mycket mer bekymmerslöst tror jag.

Det är mycket rädsla involverat när man inte vågar släppa något som skapar problem i ens liv. Då kommer rädslan för vad som eventuellt komma skall. Rädslan för att misslyckas, rädsla,rädsla och slutligen ännu mer rädsla.

Igår när jag var ute och cyklade så dök just de här tankegångarna upp. Varför är vi människor så rädda hela tiden. Är det inte det ena så är det det andra. Varför?

Näst efter morgontet så fick jag syn på den färglada bilden och texten på SvD och Dn - "Google lämnar Kina i april." Äntligen ! Google kommer med sin slutgiltiga kommentar om detta nästa vecka, så vi får vänta lite till men de kinesiska medierna rapporterar redan om detta.

Undra vad som händer i Kina nu efter detta. Vilken söktjänst kommer kineserna att använda sig av nu och kommer den att filtrera och censurera fortsättningsvis också?

De kinesiska ledarna är säkerligen ursinniga när makten tas ur deras händer. Kommunistpartiet i Kina är vana vid att få bestämma och med makten kontrollera allt och alla. Den tiden verkar succesivt vara förbi och nu är det plötsligt motparten som bestämmer. Personligen tycker jag att detta är jätte bra eftersom det kinesiska kommunistpartiet luktar ruttet rakt igenom och kommer att kollapsa inom en viss framtid.

Kunde läsa på Epoch Times hemsida att över 70 miljoner kineser har brutit med det kinesiska kommunistpartiet och gått ur. På den svenska nätupplagan fanns även fortsatt intressant läsning om hur googles beslut har påverkat sökningarna på nätet. Intressant!

Fick reda på av en god vän att man kunde vinna biljetter till Showen SHEN YUN som anländer till Linköping den 8 april, på Correns hemsida.

Jag lägger upp länken till tävlingen här. Man ska svara på en fråga och sedan lämna sin email, därefter är man med i tävlingen. Hoppas någon av er vinner biljetter till showen.

Läste artikeln om Ola Rapace. En journalist hade intervjuat honom och ställt en hel del ingående och mycket givande frågor om hans liv och honom som person. Ola svarade ärligt kändes det som och blottade sitt inre för journalisten på ett sårbart sätt. Det fanns flera saker om hans liv som jag snappade upp och skrev ner. Ett av dessa är problematiken kring hur man slår sig fri från rädslan och rädslan för auktoriteter. Kunde aplicera de här känslorna i mitt eget liv. Jag har också alltid varit rädd för auktoriteter. Varför är man rädd för dessa människor? Sedan talade han om hur flockmentaliteten kan göra folk rädda och hindrar dem från att utvecklas som människor. Mycket intressant! Det ligger mycket i detta.

Hur slår man då sig fri från rädslan för flockmentalitet och rädslan för auktoriteter? Svaret är inte så enkelt och därför flyr många människor på olika sätt. Ola Rapace flydde genom teatern och även på andra sätt. Alla vill vi bli fria och känna oss stolta för dem vi är. Självförakt är en av de mest destruktiva krafter som man tvingas kämpa mot. Jakten efter kärlek och att få bli älskad kan verkligen ta sig uttryck på fel sätt. Många gånger flyr man från sig själv för man inte tycker om sig själv. Detta fenomen känner jag till eftersom jag är där nu.

När jag skulle gå in i köket i dag på förmiddagen så det första jag hörde från tv:n var det kvinnan sa som satt i intervjusoffan hos Malou von Sivers.

- Det behövs en enormt förändring och man måste börja tycka om sig själv. Detta budskapet var det första jag hörde och det slog mig som  en hammare i huvudet.

Det är där skon klämmer. Man måste tycka om sig själv för att saker och ting ska fungera runt omkring. Det är då man kan bryta sig fri från rädsla och förhoppningsvis ta till sig den kärlek som andra människor ger.

Det är sorgligt att Sverige ska ta emot Kinas vicepresent nu i slutet av mars. Till och med kungen ska träffa vicepresidenten. Allt detta händer precis samtidigt som Geely sluter avtalet med Volvo. Är det en slump eller noga uträknat av Kinas ledare? Jag tycker personligen inte att Sverige ska ta emot eller välkomna Kinas vicepresident. Med tanke på vad kommunistpartiet i Kina gör så borde sveriges riksdag säga nej.

Världen vet att det pågår folkmord i Kina, trots detta så pågår förhandlingar mellan Kina och ett flertal länder. Varför? Svaret är antagligen ekonomi. Det tillverkas så många varor i Kina och det är väldigt billigt för företag runt om i världen att importera varor därifrån. Importen från Kina kommer att fortsätta. När den mänskliga moralen kommer i kapp, då kommer handeln att ta slut. Pengar går oftast före allt och det andra sopar man under mattan. Att bygga supertåg istället för att se till att de fattiga bönderna överlever verkar vara viktigare för de kinesiska ledarna.

Apropå att sopa saker och ting under mattan. Jag läste en mycket intressant artikel på SvD. Det verkar som om journalister i Kina alltmer börjar tröttna på censuren och nu börjar säga ifrån.

Under folkkongressen ställde de många frågor. Detta glädjer mig mycket eftersom det är på tiden att tidningar i Kina blir fria från censur och andra hinder. Det var en glädjande artikel helt enkelt.

Kunde läsa på Epoch Times hemsida något som verkligen fick mig att känna djup sorg. Solisten Mei Xuan som är en av huvudpersonerna i dans och musik showen Shen Yun, hennes make har kidnappats och är nu spårlöst förvunnen. Mycket tyder på att han rövats bort av kinesisk polis och satts i fängelse.

Mei Xuan berättar att hon tror att det är på grund av att han tränar den uråldriga qigong metoden Falun Gong som han har kidnappats. Det kinesiska kommunistpartiet använder alla medel för att hindra och störa utövare och utövares familj,släkt både i Kina och även utomlands. Den här nya och mycket intressanta videon klarlägger detta väldigt tydligt. När jag kollade på det inslaget så förstod jag hur verkligt och systematiskt folkmordet är i Kina. Chokerande!

Mei Xuan har rapporterat detta genom att kontakta FN och tar upp just frågan om tortyr. Det är inte första gången det här händer hennes make. Han har blivit fängslad ett fleratal gånger under förhållanden med svår tortyr. Naturligtvis är hon bedrövad och orolig för sin make. Det här stör henne då hon är på resande fot med dansföretaget Shen Yun i Europa.

Shen Yun kommer ju till Sverige och Stockholm om bara 3 veckor. Den 6 april ska min mamma och hennes kompis gå och se showen. Det är därför det känns extra nära inpå eftersom Mei Xuan är huvudperson i showen, och spelar instrumentet Erhu. Det känns ärligt talat väldigt konstigt. Det är en show och alla ska vara glada och lyckliga. Mei Xuan, vars make sitter inspärrad och genomlider svår tortyr, kan under dessa omständigheter säkerligen inte vara lycklig. Det blir väldigt påtagligt. Jag hoppas verkligen att hennes make släps ur fångenskap med livet i behåll. Jag håller mig updaterad även på engelska Epoch Times.

Intressant artikel på Dn. Läste ovanskriften och kände att artikeln föll mig i smaken. Den handlade om en flicka som kämpade hårt i skolan för att få så bra betyg som möjligt. Hon satte stor press på sig själv så att hennes föräldrar kunde vara stolta över henne, då hon fick bra betyg. Den här pressen blev för mycket för henne och hon kollapsade. Kroppen och sinnet sa ifrån och hon orkade inte upp ur sängen.

Kroppen och sinnet har en förbluffande förmåga att ge varningstecken då dessa två utsätts för alltför hög belastning. Det är då tror jag som man måste inse detta och växla ner tempot.

I dag vill vi alla prestera så bra som möjligt, både hemma och på jobbet. Vi vill få beröm och uppskattning av andra människor. Många gånger räcker inte det inte att ge sig själv beröm utan man söker utanför sig själv och vill att samhället ska uppskatta än och erkänna det man gör och presterar. Då mår man bra. Det är ett högt pris man får betala för att känna lycka. Vissa människor går i väggen på grund av att de inte orkar eller kan hantera den här inre och ytre pressen.

Artikeln var så pass intressant att jag ville blogga om den. Det är ett viktigt ämne eftersom det här fenomenet är högaktuellt.

Kunde läsa mycket intressanta artiklar i dag på DN. Den kände advokaten Mo Shaoping berättade nyligen i en intervju att hans advokatkontor i Peking är under bevakning av polis och komunistpartiet. Anledningen till detta är bland annat att han skrivit under ett manifest som är till för att skapa en förändring i Kina.

En förändring där individernas rättigheter i Kina prioriteras och demokrati förespråkas. På grund av detta så har även Mo Shaoping fått hård press på sig. Kommunistpartiet ogillar hans arbete för andra människorättsadvokater i Kina så som Liu Xiaobo och Gao Zhisheng.

Det som jag tyckte var riktigt intressant med artikeln var det Mo berättade om att kinesiska domstolar inte har som huvuduppgift att se till individens rättigheter utan först och främst skydda kommunistpartiets intressen. Är inte detta själviskt så vet jag inte vad som är själviskt.

Individernas rättigheter måste prioriteras eftersom de är medborgarna som utgör landets befolkning. De är viktiga medborgare och får inte berövas sina mänskliga rättigheter. Så som yttrandefrihet, pressfrihet och rätt att leva.

Kunde även läsa att den kinesiske författaren Liu Xiaobo kan få fredspriset för sitt agerande och kamp för mänskliga rättigheter i Kina. Han sitter fängslad på grund av detta. Mo Shaopoing har försvart Liu Xiaobo och ställt sig på hans sida. Det är därför Mo nu är så hårt bevakad i sin hemstad och riskerar att bli tvungen att flytta.

De kinesiska ledarna kanske börjar inse nu att världen följer allt som händer i Kina. De kan inte dölja de fel och brister som nu börjar bli så uppenbara i landet. Det kinesiska kommunistpartiets dagar börjar bli räknade!

En stor eloge ska de ansvarige cheferna på Google ha tycker jag som verkligen ställer sig upp och försvarar yttrandefriheten även i Kina. Det här kommer att få ringar på vattnet eftersom Google är ett stort företag med makt och inflytande.

Kunde nästan inte tro mina öron när jag läste artikeln på DN`s hemsida i dag på morgonen. En 70-årig kinesisk mormor som försökte försvara sitt hus eftersom myndigheterna skulle riva det,blev slagen med träpåkar av anställda från rivningsfriman. Inte nog med detta. De puttade även ner henne i ett dike och täckte över jord från bulldozern. Kvinnan avled innan släktingar hann rädda henne.

Jag kan nästan inte tro att det är sant. Händer sådant här? Uppenbarligen händer det i Kina. Det är förfärligt att någon blir mördad på det här sättet.

Det som skrämmde mig mest och fick mig att tappa hoppet, var det att den kinesiska polisen stod och tittade på när detta hände. De varken ingrep eller höjde sina röster. De bara stod där och iaktog det hela. Förskräckligt! Ingen moral ingen empati, ingenting! Det var en 70 årig mormor som blev mördad framför deras ögon och de ingrep inte. Hon gick en hemsk död tillmötes. Hon kvävdes ihjäl. Framför deras ögon.

Min bild av den kinesiska regimen har växt sig starkare återigen. Den kineiska polisen är underordnad de kinesiska myndigheterna som följer order från högre ort. Allt är präglat av det kineiska komunistpartiets mentalitet.

Att människor dör är inget som de kinesiska ledarna bryr sig om. De tänker bara på pengar och makt. Detta är så tydligt och uppenbart. De väljer att bygga nya höghus och vräker dem som bott i tegelhusen tidigare. De tvingas nu överleva på det lilla de äger och har. Detta är inte bra. De var fattiga tidigare och blir nu hemlösa och ännu fattigare.

Jag håller mig dagligen uppdaterad om vad som händer i Kina på Epoch Times Sverige´s hemsida. Det är en väldigt intressant tidning!

"Denna typ av kritik mot Kina är ren nonsens" så svarade det kinesiska utrikesdepartementets talesman Qin Gang på den kritik som Sverige gav dem då den 62 årige mannen dömts för att ha spionerat på sina landsmän i Sverige.

Väldigt arrogant svar från en talesman från utrikesdepartementet i Kina tycker jag. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och ansvar för sina handlingar istället för att ljuga och sopa det hela under mattan.

Den kinesiske spionen som bott i Sverige blev dömd i Stockholms tingsrätt nyligen. Det blev 1 år och 4 månader för spioneri. Han arbetade för den kinesiska regimen och hade som uppgift att infiltrera sig bland urigurer i Sverige. Samla in information och uppgifter till regimen. Detta är riktigt lågt tycker jag. Spioner i lilla Sverige! Kina, låt era landsmän vara ifred. Får de inte ens bo i ett annat land utan att bli förföljda och trakasserade av kommunist regimen. Det är typiskt.

Stockholms tingsrätt anser att brottet är så pass grovt eftersom han tjänat en stormakt som inte ens respekterar mänskliga rättigheter. Sverige är verkligen ett land som inte accepterar brott mot mänskliga rättigheter. Vi står upp mot detta och är ett föredöme.

Endast 18 år gammal är Yang Zhou från Kina som van 1.500 meter shorttrack i OS i Vancouver. Detta är inget hinder för de kinesiska myndigheterna som nu ger henne kritik för att hon i sitt tacktal glömde att tacka sitt moderland först och främst. 

18 åriga  Zhou gjorde nog som alla andra hade gjort, hon tackade sina föräldrar och önskade dem allt gott. Zhou hoppades att segern skulle underlätta livet för hennes arbetslösa föräldrar. Det är väl så en väluppfostrad dotter agerar.

Det var detta som var droppen som fick bägaren att rinna över för de kinesiska myndigheterna. Det kinesiska komunistpartiet först, landet först, det är tydligt parollen i Kina. Helt uppåt väggarna galet att kräva detta av en 18 åring.

Såg en intervju med Maria Montazami för några dagar sedan. Hon är en av Hollywoodfruarna i Tv-serien. Jag har aldrig sett serien men intrycket jag fick av henne var mycket positivt. Hon verkar ha båda fötterna på jorden trots att hon lever lyxliv borta i staterna.

Personligen så tror jag att medverkar man i en tv-serie i Hollywood då är det meningen att det ska vara show och fånga tv-tittaren. De spelar lite framför tv-kameran en aning skulle jag kunna tänka mig, kanske inte Maria men Anna Anka berättade i en annan interju att för henne var det "showbiz".

Maria Montazami har varit gift så många år och säger själv att hon älskar att vara hemmafru. Det är hennes life. Jag tror hon är sig själv. I intervjun så var hon rak och ärlig. Inga kruseduller. Dessutom verkade hon så snäll och omtänksam en väldgit lättsam person att ha att göra med. Tummen upp för den här kvinnan på Internationella kvinnodagen.

I dag är det inte vilken dag som helst. Det är dagen då Internationella kvinnodagen som fyller 100 år. 8 mars!

Media kommer säkerligen att fira detta en hel del och kvinnor runtom i världen kommer också att hyllas. Jag tycker att det är viktigt att kvinnor i dagens samhälle får samma utrymme som män. I alla situationer. Man ska anställa någon utefter kunskaper och kompetens inte efter kön. Då blir det orättvist om man ska prioritera ett speciellt kön när man anställer någon. Den som har mest kunskaper inom ett visst område är den som är mest lämpad tycker jag.

Dagens kvinna är mycket mer självständig och vågar ta för sig i yrkeslivet mycket mer än för x antal år sedan. Nu kan vi se fler kvinnor i höga positioner i samhället. Det behövs verkligen fler kvinnor som chefer överallt inom alla tänkbara yrken. Då blir inte allt så manspräglat. Mjuket ska balanserat med hårdet osv. I en grupp med människor behövs ett flertal roller. Tillsammans kommer alla till sin rätt och får blomma ut om de ges tillfälle till detta förstås.

Jag såg en intervju med en av hollywoodfruarna på aftonbladets web-tv i fredags. Jag tycker inte att det är rätt att sätta in vissa kvinnar i fack på grund av att de är hemmafruar. Tänk hur skulle världen se ut om det inte fanns några hemmafruar. Jobb som jobb, ingen skillnad tycker jag.