Fick ett tips i dag av en tjej att min blogg skulle bli så mycket bättre med en annan bakgrund. Så nu har jag efter mycket letande valt den här bakgrunden.

Tyckte att den passade in många sätt och vis.

Sorg är en känsla som kan vara svår att hantera för vilken person som helst.

Den kan följa än hela livet.

Det svåraste att hantera är nog när familjemedlemmar eller släkt och vänner går bort. Den sorgen tränger djup in i själen och lämnar öppna sår efter sig.

Ensamhet är även en svårhanterlig del av livet som verkligen kan sätta den starkaste personen ur balans.

Separationer av olika slag påverkar också väldigt mycket ens känslor.

Det blir ett stort tomrum i ens liv och man känner sorg och saknad.

Sorg känslan kan följa med under flera år ända tills man släppt den och lyckas gå vidare.

Jag ser dagligen många människor som ser väldigt ledsna ut. Man kan nästan se på en människa hur den mår. Främst genom ansikts mimiken.

Ansiktet talar sitt tydliga språk. Även ögonen avslöjar hur personen mår.

Jag vill ge det här genomskinliga hjärtat till alla er som idag känner er ledsna. Jag vill påminna er om att det går att leva ett riktigt lyckligt liv även om man förlorat sina vänner eller nära och kära. Det är jag ett levande bevis på som har förlorat både min mormor och morfar. Min pappa och även nära bekantar har gått bort. Jag bär med mig minnen av dem varje dag.

Jag tänker tillbaka på stunder då vi upplevde stor glädje tillsammans.

Gråter någon tår för att sedan möta dagen med kraft och livslust.

Inget krossar mig eller kan få mig ur balans om jag inte själv tillåter det. Livet har sin gång och saker och ting händer av olika anledningar när man minst anar det. Det är bara att följa med i livets ström och se vad det har att erbjuda. 

Vi hörs senare!

Världsutställningen Expo 2010 äger rum i Kina den 1 Maj - 31 oktober nästa år. Den förväntats bli den största genom tiderna.

225 länder och internationella organisationer har anmält sig.

Utställningen kommer att pågå under sex månader. Enligt beräkningar så kommer detta stora projekt att attrahera 70 miljoner besökare.

95 % förväntas vara kineser.

Det är världens utställning i Kina så att säga. I stort sett alla länder kommer att vara med, för att på så sätt utveckla sina relationer med Kina på det ekonomiska området. Även andra områden. Detta evenemang är viktigt för Kina. Det är en bekräftelse på att kina nu blivit en ekonomisk stormakt. 

Själva temat för Expo 2010 är "Better City, Better Life" De vill öka städernas kvalitet och livsvilkor.  Detta med anledning av den ökade befolkningstillväxten.

Den svenska utställningen går under "Sweden - Spirit of Innovation"

och  visar hur viktigt det är med kommunikation som en förutsättning för ett öppet och harmoniskt samhälle - mellan människor, myndigheter och omgivning.

När jag läser att den här världsutställningen kommer att bli den största genom tiderna, så ställer jag mig själv ett flertal frågor.

Hur kommer det sig att länder från hela världen vill bli inbjudna till ett land som är så styrt av diktatur. Till ett land där den personliga friheten har berövats i så stor utsträckning som den ändå har.

Där det egna folket tystas ner och utsätts för hot och förföljelser.

Jag kan inte begripa hur världen tänker.

Istället för att ha en världsutställning i Kina, så skulle den här planeten behöva en lika stor utställning någonstans i världen med

temat -mänskliga rättigheter. Världen behöver inte mer pengar utan mer kärlek och omtanke. Vi behöver inte fler handelsavtal utan istället fler avtal där varje land skriver under på att värna om sitt lands folk.

Värna om människornas frihet och rättigheter. 

Så det är helt obegripligt för mig hur detta enorma evenemang kan få äga rum om ett år i Shanghai. 

Om jag fick önska mig en enda sak.

Då skulle jag önska att varje land som är med och deltar i utställningen.

Att de lade ner lika mycket energi, som de gör på att skapa bra ekonomiska avtal med Kina. På att även skapa bra avtal med Kina, som ser till att Kina  upphör med de brott mot mänsklig rättigheter som de gör sig skyldiga till, då de förföljer tibetanska munkar och dödar falun gong utövare.

Det är min högsta önskan.

Det kinesiska folket behöver en gång för alla få uppleva sann frihet och trygghet.

Kom hem för en liten stund sedan. Har varit på gymmet en sväng och tränat. Det har varit en sval dag. Mycket behagligt.

Fiskade upp en Metro ur boxen och tog med mig den och gick och satte mig längs huvudstråket nere vid Knutpunkten. Där satt jag och läste och drömde mig bort en stund i tidningens värld. Det kändes nästan som om jag var utomlands. Massor med bilar som susade förbi och mycket folk i rörelse.

Det var ljumet och en lätt bris. De stora fartygen kom och gick. Det är något visst med att bo vid kusten. Jag har alltid älskat det. 

När jag cyklade hem, så på vägen utmed Olympia fotbollstadium såg jag den blåa banderollen som var fastsatt längs stängslet.

Tydligen så kommer U 21 Em att hållas här i Helsingborg nästa vecka med start 16 Juni. Det blir spännande för alla fotbolls människor att få följa. Kanske går dit och tar mig en titt. Vi får se.

Måndagen knackade på och väckte mig för en stund sedan. Jag flög upp som en raket och ska nu ta mig en kopp kaffe. Sedan blir det en tidig morgonpromenad ner till stan.

Jag surfade runt en kort sväng på några sidor som handlar om Kina.

Jag blev lite häpen när jag läst en av artiklarna.

Det handlar om en geniprogrammerare i Shandong. Det är ingen vanlig geniprogrammerare utan en nioårig programmerare som heter Su Lieyi och kommer ifrån Taian i Shangdong provinsen.

I ett reportage i Qilu Evening News så berättade pojkens mamma Liu Xinxin om hur hennes son redan vid 7 års ålder visade stort intresse för datorer.

Hon köpte på den tiden flera datorböcker till honom på grundnivå.

Inom två år så hade Su Lieyi lärt sig ett dussintal olika programmeringsspråk. När han var 8 år lärde han sig C språk,Visual FoxPro, Visual Basic, Visual C, Java, ASP m.m.

När jag läste det här så kunde jag knappt tro att det var sant. Hur kan en nioåring ha så lätt för sig att ta in kunskap. Det är nästan ofattbart.

Jag som knappt hade lärt mig knyta skorna vi den åldern. Ler!

Mamman berättar även att sonen använde de fria programvarorna online och utvecklade ett eget operativsystem. 

Jag kunde också läsa i artikeln att det var en moderator på ett forum som gav honom ett Microsoft rekryterings bedömningsformulär för att testa

Su Lieyin. Han fick 90%.

Den unga killen skapade en egen webbsida på mindre än en månad. 

Nu så studerar han hemifrån. Hans mamma berättar i artikeln att han vid

7 års ålder besökte årskurs 5 för att bekanta sig med skolan men insåg att han redan behärskade de kunskaper som skolan lärde ut.

När Su Lieyin var 8 år gick han i årskurs 9 och kunde svara på alla frågor som läraren ställde. Han klarade 100 i matematik och fick höga poäng i både kinesiska och engelska. Mamman skickade sedan honom till gymnasiet (årskurs 12).  Undervisningsmaterialet som skolan erbjöd var också lättbegripligt för honom. Han fick ofta 90 % i matematik och rankades som etta i fysik.

I dag så läser han kursmaterial såsom matematik på collegenivå.

Han säger själv att han aldrig läser hela boken. Han kontrollerar innhållsförteckningen och väljder endast det som intresserar honom.

Han läser det noggrant tills han fullständigt har förstått innehållet.

Vilket geni han är. Kanske blir han nästa konkurrent till Bill Gates.

Vad vet jag! Vi hörs senare!

Varje dag så ser jag mammor och pappor som är ute och går med sina bebisar i små barnvagnar. När jag går på stan så är det barn och föräldrar överallt. Jag blir lite anvundsjuk eftersom jag också skulle vilja ta hand om ett barn. Det är nog en speciell känsla att ha barn. Om jag skulle få önska så skulle jag vilja adoptera ett gatubarn från Brasilien.

Jag kommer så tydligt ihåg när jag gick på gymnasiet i Falkenberg.

Då skrev jag en uppsats om gatubarnen i Rio de Janeiro.

Dessa killar och tjejer lever ensamma ute på gatorna eller nere i kloakerna. De flesta sniffar lim för att orka med att leva. De livnär sig på att samla grejer som andra har slängt eller de småjobb som eventuellt dyker upp.

Det är så tragiskt att se hur dessa, många gånger föräldralösa barn får klara sig helt och hållet själva. Ingen hjälper dem eller tar hand om dem.

Det var då som jag fick tanken att börja jobba som hjälparbetare.

Jag ordnade så att jag fick ett fadderbarn i Brasilien.

Min mamma och jag skickade pengar och vi fick några bilder på den killen som var vårt fadderbarn. Det var kul och ingav en speciell känsla hos mig, kommer jag ihåg. Jag la hela projektet åt sidan eftersom han återfick kontakten med sin mamma.

Jag känner att alla föräldrar är lyckligt lottade som får ta hand om sina barn. Det är inte alla som kan få barn eller som lever tillsammans med någon partner. Alternativet finns naturligtvis att adoptera men det är svårt att få igenom ett sådant beslut. Speciellt om man är ensam man.

Då krävs säkerligen särskild behörighet. Jag har inte kollat upp sådana saker eftersom det inte har varit aktuellt över huvudtaget men tanken finns där i alla fall. Att få ge kärlek till ett barn och se barnet växa upp måste vara helt fantastiskt.

Då var det en ny skön dag. Får se vad som händer här nu på förmiddagen.

I och med att det blir ljust ute så tidigt på morgonen så vaknar jag nästan automatiskt då det börjar ljusna. Det är väl någon inbygg reflex kanske.

Tar mitt morgonkaffe och läser på på nätet om en Kinesisk professor i ekonomi vid Pekings universitet. Han skrev nyligen på sin blogg ett öppet brev till propagandaministern Liu Yunshan, där han kritiserar det centrala propagandadepartementets ideologiska kontroll. Såväl som dess repression mot akademisk och journalistisk frihet.

Jag tyckte den här artikeln var så pass intressant att jag ville blogga om detta nu på morgonen.  Den här professorn Xia Yeliang berättar att han finner det allt svårare att stå ut med en kinesiska kommunistregimens kontroll över press och utgivning. Han säger att det är den mörkaste perioden, och att han inte orkar med det längre. Han är även väl medveten om att myndigheterna detta år vidtar alla tänkbara åtgärder för att "upprätthålla stabilitet".

Brevet som han öppet publicerade på sin blogg har tagits bort men innehållet har cirkulerat vida omkring i Kina och utomlands och skapat en hel del uppståndelse. Han har fått mycket stöd och uppmuntran inom Kina och även från världen. Xia Yeliang säger att han sätter sitt hopp till folket.

Det senaste årtiondet har olika krafter utanför regeringen aktivt pressat det kinesiska samhället framåt. Däribland de 200 till 300 miljoner internetanvändare. Han säger att han var särskilt förbluffad över internets makt att låta vanliga människor göra sin röst hörd och berätta sina historier på ett sätt som aldrig skett förr. Det har till och med tvingat myndigheterna att fatta beslut som stred mot tidigare fattade beslut.

Det skulle aldrig ha hänt innan, sade han.

Så slutsatsen jag drog efter att ha läst artikeln är att vi som bloggar eller uttrycker våra åsikter via internet kan verkligen påverka andra människor.

Det är ju positivt. Vi hörs senare.

Blev så glad i dag när jag fick veta att jag fått en Award.

Det är en tjej som även hon har en mysig och fin blogg.

Hon heter Maria och har valt min blogg som en av hennes favoritbloggar.

Tack så jätte mycket Maria. Va snäll och go du är. Ger dig en stor kram.