Cyklade upp till graven med blommor i dag på förmiddagen. Mormor och morfar har ju gått ur tiden sedan ett tag tillbaka. Vi brukar sätta nya blommor relativt ofta för att minnas dem. Ens morföräldrar har stor inverkan i ens liv så det känns inte mer en rätt att åka upp någon gång då och då med lite blommor.

Cykelturen bar uppför backen och till Skrea samhälle. Här har man mängder med minnen från tiden man gick i skolan. Övervägande delen av mina gamla klasskamrater bor nämligen här i Rydbergstorp.

Min gamla skolfröken bor i det här lilla huset. Ungefär en halv kilometer från mitt barndomshem. Mycket sympatisk kvinna får jag säga. Hon var alltid snäll mot mig men endå väldigt bestämd. Fick mig nog en och annan lusing eftersom det var mycket myror i brallan hos den här unge herren "oskar" under skoltiden. Kunde inte sitta still helt enkelt. Fanns så mycket annat skoj att hitta på en att läsa böcker.

Det andra vita huset till höger där bodde en skolkamrat till mig som kom från Hudiksvall. Han var min bästa kompis under tre år då han bodde där. Sedan flyttade hans familj till Gävle. Ledsamt men thats the reality. Cool kille i alla fall. Starkast i klassen och ingen man ville hamna i slagsmål med.

Annes Klipperi, ja så var namnet på det här klipperiet, som under många år var det ställe vår familj besökte, då vi ville fixa till våra frisyrer. En helt underbar kvinna Anne som för övrigt ägde salongen. Här praktiserade jag under några månaders tid, då det fanns planer på att bli frisör. Trivdes hur bra som helst att komma hit dagligen och arbeta med diverse sysslor. Allt ifrån att sopa golv,byta påsar till att blanda färger och schamponera kunder. Det roligaste var nog att få knåda in schampo och balsam i "skallen" på kunderna. Anne lärde mig en massageteknik som de älskade. Knådade på ordentliget varje gång och endel råkade somna. Då var det bara att fixa en liten rännil med vatten längs pannan och ner i ansiktet på den slumrande kunden, så var han/hon klarvaken på tre röda. Ops! brukade jag säga lite halvt nonchalant och ursäktade mig snabbt. De tittade oftast lite förvånat på mig och sa att det inte var någon fara. Drömmen om att bli frisör höll i sig och tog mig vidare till två andra salonger en i Falkenberg som hette/heter LaFrizz och där trivdes jag ypperligt med alla kvinnor omkring mig. Kändes kanon att få så mycket uppmärksamhet som enda "Man". Den andra salongen låg uppe i Göteborg och hette/heter Salong Victor. Ägaren och hans fru lärde upp mig där som lärling en kort tid. Fick rulla permanentspolar på provdockor och göra kaffe till personalen och kunderna. Här tog i och för sig resan slut och mina drömmar om en frisörkarriär tog stop här. Kände att yrket inte riktigt föll mig i smaken. Det var för enformigt för mig men någon bit av yrket har jag dock kvar och använder mig av. Klipper mig själv lite då och då och försöker få till med någon sånär cool frilla.

Ännu en gammal skolkamrat bodde i Skrea och i det här huset. Kommer så tydligt i håg hans syskon och mamma. Kreaktiva människor. Stötte på Mattias i går då det begavs sig in mot Hjortsberg. Vi hade många roliga stunder han och jag. Tittade nästan alltid på film tillsammans och gick ofta på diskotek i stan. Kanske återförenas vi framöver. Falkenberg är ju en liten "håla"

Säkert 70% av alla skolkamrater bodde i skrea och i de här krokarna. Både de som var äldre än mig och de i min ålder. Här har man busat mycket och hittat på en hel del hyss.

Skrea IP ligger här och har typ alltid legat här. En och annan Cup har gått av stapeln här. Kan väl inte påstå att jag är någon idrottsmänniska men sparka en fotboll kan nog vem som helst, till och med jag. Gillade kanske läsken och godiset efter träningen lite för mycket. Kanske en av anledningarna till att man började träna fotboll:)

Återigen det här solfenomenet runt solen. Tog ett foto på det i dag igen. Konstigt men spännande.

Kommer speciellt ihåg det här plommonträdet, då vi var några kompisar som pallade här ifrån. Ägaren som var en gammal "gubbe" och rätt så mån om sina kära plommon. Han stod och lurpassade på oss i ett hörn och när vi närmade oss för att plocka ner några rykande färska sötsaker från trädet, då flyger han fram som gubben i lådan  och skrämmer skiten ur oss. Vi la benen på ryggen och sprang och vi sprang allt vad benen bar. Vet inte om vi slutade springa någon gång men tillslut tog det nog stopp och vi var så långt borta från den här läskiga mannen man kunde komma. Nu i efterhand så tycker man ju att han kunde väl i alla fall ha unnat oss var sitt plommon.

Har precis kommit hem från två timmars samtal med min livscoach. Den här kvinnan är också helt underbart omtänksam och snäll. Gillar henne skarpt och vet att hon vill mig och min familj allt väl. Vi hade ett mycket givande samtal i dag. Ska dit i morgon igen två timmar. Det ska nog gå att få ordning på den här "mannen " också :)

Min mamma och jag hade ett riktigt bra samtal idag på eftermiddagen. Klart det bästa samtalet på mycket länge. Nu är det en nystart som gäller. Vi kämpar båda mot samma mål. Vi talade verkligen ut om både det ena och det andra som mor och son kan behöva göra lite då och då. Det blev en rivstart i rätt riktning och nu känns det som om alla pusselbitar snart är på plats. Ser med optimistiska ögon an framtiden. Tänkte börja med morgonpromenader från och med nu. En timme varje dag. Har lyckats proppa i mig så mycket gott på sista tiden. Tänke inte köpa något nytt skärp så det blir till att börja hårdträna igen.

Ta hand om er allihopa! Vi hörs i morgon.

Det har inte hänt något nytt under solen den här dagen. Förrutom att min mörka sida har tittat på mig med ledsna ögon :) Funderar allvarligt på att flytta hem till Falkenberg. De två gångna dagarna har det funderats en hel del på detta. Vi får se hur det blir. Så här kan det gå om blixten inte är på:) Mannen utan ansikte.

Lekte lite med filmkameran och vips så hade det blivit något.

Det finns en hel del graffitti lite överallt här i Falkenberg. De här "konstverket" fastnade på min plåt.

Fick lust att ta lite närbilder i dag på eftermiddagen. Hade inte så mycket annat för mig just den halvtimmen.

Kvällen kommer att gå lite i sötmans tecken. Gäller ju att fylla på glykogendepåerna för framtida grovarbete. Körde in till Hjortsbergs centrum och handlade lite godis.

Undra hur jag kommer att se ut efter några månader i Falkenberg. Inget gymkort och dåligt med morgonpromenader. Kommer nog att öka i vikt hejdlöst men men. Får väl skärpa till mig eller skaffa hängslebyxor :)

Ha det gött allihopa. Vi hörs i morgon. Tjao

Något som man alltid bär med sig oavsett vart man än går, är minnen. De finns där i bakhuvudet och ligger och lurar som små envisa varelser. Dyker upp gång på gång i olika former som svampar ur jorden och gör sig påminda om och om igen. Sveper förbi i sinnet som snabba moln på himlen. Det är nästan oundvilkligt att inte få upp dessa bildsekvenser framför ögonen då man återkommer till platser där man tidigare en gång varit. Ibland kommer man till och med ihåg dofterna på platsen man en gång befunnit sig på, och vad man hade på sig den dagen och hur man kände sig just då. Dessa minnen sitter kvar. De kan antingen vara positiva och skapa glädje eller så reagerar man tvärtom och känner stor sorg och saknad.

Alla mina minnen finns här i Falkenberg. Här är jag född och uppväxt. Det går inte att radera dessa minneskoder ur sinnet, bara sådär. Det är inte som i datavärlden ,då man bara kan trycka på delete och så försvinner allt.

Om det vore så enkelt, hade man sluppit mycket jobbiga känslor och undvikit en hel del sorg och lidande. Å andra sidan är minnen från förr också något som ger varje person sin identitet. Något som bygger upp ens självbild och skapar ens syn på omvärlden. Man blir den man är tack vare alla händelser man varit med om. Dessa händelser blir minnen."Om ditt minne är kort din ångest snabbt går bort" Så stod det skrivet på Söderbron med stora svarta bokstäver. Den bron ligger bara några hundra meter från den stigen som jag vandrade på idag. Några ungdomar hade klottrat dessa visa ord på bron. Nu rivs den här bron men budskapet kommer jag alltid att komma ihåg. 

Ljudvolymen kan vara lite väl hög eftersom det blåste rätt så kraftigt i dag. Håll till godo med det här havsklippet.

Kände igen en av kitesurfarna. Han som surfade enda fram till mig. Honom kände jag igen ansiktet på så det var lite extra kul att filma detta i dag på förmiddagen.

Vi hade lite klädprovning ute på altanen i eftermiddags. Fick klagomål på min panna. Lyckas alltid få in allt mellan en till fem rynkor. Vet inte varifrån de kommer. De bara finns där. Går inte riktigt att trolla bort dem bara sådär. Fick uppmaningen om att slappna av i ansiktet. Det här blev slutresultatet. Sur som ättika! Ser i alla fall ut som det. Munnen som ett snett sträck och 2 rynkor i pannan. Det är inte lätt att fastna på plåten är min slutsats.

Vi hade i alla fall roligt under tiden som jag provade kläder. Fast blickarna var inte så ljuva då jag ville agera clown framför kameran. Då kom kommentarerna på löpande band från kamera"mannen".

- Sådär kan du inte se ut.

- Rynka inte pannan

- Dra in magen

- Nu måste du banta

- Va tjock du har blivit

- Se inte så allvarlig ut

Sen tog det femton år för henne att lära sig alla knapparna.

-Oj vad hände nu, nu kom det upp en ny ruta!

- Men nu blev det helt svart

- Stå inte så nära

- Nu försvan bilden

- Klick! (tomma intet)

Ge mig styrka tänkte jag bara för mig själv. Tålamodet sattes på prov till tusen. Tillslut sa jag till mamma att gå en kurs i hur man sköter en mobiltelefon med kamera. Hon tittade lite surt på mig och motsatte sig detta naturligtvis.

Tillslut så knäckte jag mig och larvade mig ännu mer framför kameran. Där fick hon så hon teg. Ha ha. Vi hade kul i alla fall.

          Hon hade en överraskning till mig iform av ett bakelse. Omtänksamt! Undra vad hon vill fjäska för nu? Kanske någon mer rabbat som hon vill att jag ska ränsa. Eller kanske städning? fast inte mig emot. 

Slet av rosetten snabbt av ren nyfikenhet. Visst inte riktigt vilken bakelse hon köpt den här gången.

Mums! Det var någon slags vaniljbakelse med riktigt smarrigt överdrag. Hade varit enklare med en stor sked och bara slevat i sig sötsaken men det gick bra med den lilla också. Sparade halva ifall modern blir hungrig i natt, man vet ju aldrig med dessa mammor.

Kanske blev lite väl mycket mjölk i dag på förmiddagen. Ni ser ju själva hur det kan bli med för mycket "Mjölk" innanför västen. Man slocknar helt enkelt. Får snart lägga in mig på Mjölk-Rehab, för att vänja mig av med denna väldigt beroendeframkallande dryck.

Ha en bra fredag alla ni där ute i Sverige. Det ska jag ha i alla fall. Tja!

Har tagit det väldigt lungt de tre gånga dagarna här hemma. Det är väl lugnet före stormen!

Följde med mig kompis ut på Grand Hotell en sväng i lördags. Det var en givande kväll och natt.

Har min hörna där jag kan sitta och läsa böcker och lyssna på musik. Regnet har höst ner och vinden har varit kraftig. Då är det bara att gilla läget och ta hand om sig själv och njuta av lugnet. Hade igentligen planerat att åka tillbaka till Helsingborg i måndags men får se hur länge jag stannar i Falkenberg.

Min kompis i Göteborg Anders Eriksson intervjuades i radio P4 för några dagar sedan, angående hans nya skiva samt hans engagemang för Kina. Blev jätte glad när jag hörde honom på radio. Han är så cool. 

Min bästa kompis här i Falkenberg är precis lika tokig som mig. Vi gick och badade i dag och alltid när vi är ute tillsammans så händer det något kul. Han har exakt samma humor som mig och vi är ett bra radarpar. Här kan ni själva se hur tokiga vi är.

Den här lilla robotmaskinen klippte gräsmattan helt utan sladdar eller fjärrkontroll. Såg den i dag och var tvungen att titta efter och gnugga ögonen en smula. Såg jag verkligen rätt! var den helt självgående. Mycket riktigt. Den lunkade på i sin egen takt och vände och backade när den stötte på något föremål. Helt otroligt.

Hela förmiddagen gick åt till arbete i trädgården. Fick putsat och fejat en hel del.

Tänk vad lite svinto kan göra susen när rost invaderat föremål. Fantastiskt!

I natt så har det tydligen varit stökigt i Falkenberg. Det är på Falkagård som oroligheter har blossat upp och poliser från både Västra götaland och skåne blev tvungna att rycka in för att lugna ner de ungdomar som hade startat ett så kallat upplopp i området.

Kunde läste på både expressen.se och hn.se om detta i dag på morgonen.

I och med att jag har flera gamla kompisar och nya vänner som bor i just det här området så blir man ju extra bekymrad. Det är tråkigt att ungdomar gör så här mot sitt eget kvarter. De kunde ta ut sin frustration och ilska på något annat. De som bor i Falkagård blir naturligvis oroliga och rädda när sådant här händer. Det bor mycket barnfamiljer i området. Speciellt anmärkninsvärt var ju det också att i stort sett större delen av Hallands polisstyrka sattes in på just det här "upploppet". Det säger ju en hel del hur allvarligt det endå var.

Jag hoppas att det skapas en debatt kring detta och att man kommer till kärnan av problemet och försöker förstå varför ungdomarna agerar så här. Det är något som de vill få sagt men de uttrycker sig väldigt fel. Varför detta enorma missnöje?

Cyklade in till affären som ligger två kilometer från där jag bor, för någon timme sedan. Precis då jag skulle cykla hem så hördes en motorcykel närma sig rondellen i hög hastighet. Kände nästan instinktivt att den här föraren kommer att trycka gasen i botten då han passerat rondellen, eftersom det är raksträcka nästan hela vägen ut till Boberg. Mycket riktigt. Järv och modig som han var så gjorde han det. Som ett sträck från A till B på några få sekunder. Mäktigt ! Bekriper inte hur de de vågar köra så här fort. De har väl vanan inne.

En annan skulle inte våga sig på detta. Har ramlat en gång med motorcykel och det är en gång för mycket och nog sista gången jag sitter på en motorcykel igen. Fick åka raka vägen till akuten i Halmstad med ambulans.

Min halvsneda näsa är slutresultatet efter en sådan dumdristik händelse. Varje gång jag ser ungdomar utan hjälm på cykelbanorna eller vägarna, då det kör sina trimmade eu-moppar, så skär det i mitt hjärta. Kan fortfarande känna smällen, då mitt huvud slog i asfalten. Det här hände för två år sedan då nöten "jag" provkörde en Honda 450 utan hjälm. Framdäcket vobblade och jag flög som en vante med huvudet före i gatan. Blodet forsade ur näsan och det var bara att lomma iväg skamset och ringa efter en ambulans. Lyckligtvis så var det bara skrapsår och ingen hjärnskakning eller krosskador. Fick en tankeställare och kom till insikt om att det kanske var dags att börja vara lite mer rädd om sitt liv.

Får agera trädgårdsmästare mest hela dagen. Vet inte om man kan påstå att jag skulle ha gröna fingrar men roligt är det av någon konstig anledning. Fritt och ingen som styr och ställer över mig. Är min egen chef. Så har det nog alltid varit för mig. Gillar inte att följa strömmen eller vara som alla andra. Går min egen väg oavsett vad andra säger. Ensam är stark. Fick lära mig under fritidsledarutbildningen hur viktigt det är att kunna sammarbeta med andra i grupp. Har alltid haft svårt med detta men insåg under det året att det inte var så svårt trots allt. Det var inte så skrämmande som jag tidigare tyckt. Det går faktiskt att arbeta tillsammans med andra. Tror detta har stark koppling till åren i skolan då jag var rätt så ensam. Då var jag tvungen att klara mig ensam. Det blev en överlevnads teknik. Var tvungen att klara av att göra allt på egen hand. Har alltid vägrat att följa strömmen. Lyder ingens order. Följer absolut inte grupptryck. Då lämnar jag hellre gruppen än att delta i något som jag inte vill. T.ex i skolan när de andra rökte eller drack öl. De tjatade på mig varje gång. Det rann av mig som vatten på en gås. Kanske har jag lyckats bli så pass stark tack vare all kärlek från min mamma och min mormor och alla människor i min närhet då jag växte upp. Har fått så otroligt mycket värme och kärlek, från vuxna speciellt på campingen. De älskade mig faktiskt. Utan den här kärleken från dessa människor plus min mamma hade jag säkert börjat med missbruk och använt våld som en nödlösning. Har alltid varit mot våld och droger, trots att detta lockat mycket. Även här vägrar jag bli påverkad av andra. Ingen kan någonsin få mig att göra något mot min vilja. Vägrar bli utnyttjad eller negativt påverkad av någon.

Kanske går i arv från generation till generaton att vilja arbeta i trädgården med blommor, och allt som hör en trädgård till.

Det är här som alla blogginlägg blir till. Min skrivarlya under den här vistelsen i Falkenberg.

Klart man ska käka några burgare när tillfälle ges. Hittade en enda julmust. Kan väl säga att det tog inte många sekunder innan flaskan var tom. Slurp!

Ha en bra Fredag nu ! Hörs i morgon. Eller i natt.