Direktlänk till inlägg 26 september 2009
Något som man alltid bär med sig oavsett vart man än går, är minnen. De finns där i bakhuvudet och ligger och lurar som små envisa varelser. Dyker upp gång på gång i olika former som svampar ur jorden och gör sig påminda om och om igen. Sveper förbi i sinnet som snabba moln på himlen. Det är nästan oundvilkligt att inte få upp dessa bildsekvenser framför ögonen då man återkommer till platser där man tidigare en gång varit. Ibland kommer man till och med ihåg dofterna på platsen man en gång befunnit sig på, och vad man hade på sig den dagen och hur man kände sig just då. Dessa minnen sitter kvar. De kan antingen vara positiva och skapa glädje eller så reagerar man tvärtom och känner stor sorg och saknad.
Alla mina minnen finns här i Falkenberg. Här är jag född och uppväxt. Det går inte att radera dessa minneskoder ur sinnet, bara sådär. Det är inte som i datavärlden ,då man bara kan trycka på delete och så försvinner allt.
Om det vore så enkelt, hade man sluppit mycket jobbiga känslor och undvikit en hel del sorg och lidande. Å andra sidan är minnen från förr också något som ger varje person sin identitet. Något som bygger upp ens självbild och skapar ens syn på omvärlden. Man blir den man är tack vare alla händelser man varit med om. Dessa händelser blir minnen."Om ditt minne är kort din ångest snabbt går bort" Så stod det skrivet på Söderbron med stora svarta bokstäver. Den bron ligger bara några hundra meter från den stigen som jag vandrade på idag. Några ungdomar hade klottrat dessa visa ord på bron. Nu rivs den här bron men budskapet kommer jag alltid att komma ihåg.
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se