Direktlänk till inlägg 13 oktober 2009
Såg en riktigt gripande dokumentär på 1:an som handlaade om folket i de afrikanska byarna i Malawi. Dokumentären tog upp ämnen så som könsstympning, hiv, fattigdom fast också glädje, sammhörighet och lycka.
Trots den enorma fattigdomen och oerhörda lidande som de här människorna lever med varje dag, så var de väldigt glada och omtänksamma gentemot varandra. De brydde sig om varandra. Det budskapet var starkast tyckte jag.
Befolkningen i byarna tog hand om varandras barn och hjälptes åt med allt möjligt. Otroligt fascinerande! Tänk om vi i Sverige kunde vara hälften så avslappnade och tillfreds med tillvaron så skulle vi må så mycket bättre.
(Ni kan förstora de små bilderna genom att klicka på dem)
Summa sumarum så var den här dokumentären en väckarklocka för mig. Den gav mig massor med insikter om livet. Man kan leva enkelt och få vara den man är, inget farligt händer. Man blir accepterad endå. Folk bryr sig om en och det gäller att ta vara på varandra och ställa upp för sin omgivning. Ni som missade dokumentären så hoppas jag att den går i repris. Klart sevärd.
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se