Direktlänk till inlägg 19 oktober 2009
Genombrott hos livscoachen i dag. Hon måste ha världens tålamod. Hon ger sig inte i första taget. Kämpade med mig in i det sista. Fick göra en avslappnigsövning där man blundar och kopplar av med hela kroppen, där man sitter i fotöljen. Sedan fick jag föreställa mig en inre trappa där man skulle ta ett steg i taget. Sakta men säkert. Sedan när man gått nerför i ungefär 5-8 minuter så börjarde sinnet att visa inrebilder. Vill inte gå inte på vad jag såg men det handlade om smärtsamma minnen från när jag var 8 år gammal. Mitt sinne hade glömt och förträngt men kroppen hade inte glömt. Tårarna forsade och det var riktigt djupa känslor som kom upp till ytan. Nu har jag fått en väldigt klar bild över vad som måste ändras på i min personlighet för att kunna få ett bra liv. Hon är guld värd min coach. En dag ska jag tacka henne riktigt ordentliget. Orkar inte blogga mer i dag. Är trött och känslorna väller upp den ena efter den andra. Kanske tittar in i morgon och skriver vi får se. Funderar lite på att sluta blogga helt och hållet. Känns lite meningslöst till och från men har inte bestämt något i nuläget.
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se