Direktlänk till inlägg 16 november 2009
Tittade på en dokumentär som heter Jailhouserock-Philippines. Handlar om ett fängelse på Filippinerna som har börjat använda sig av dans som ett verktyg i rehabiliteringen för fångarna. Efter att fångarna fick börja dansa med hjälp av en koreograf så dröjde det inte länge innan stämningen blev helt annorlunda på fängelset. Fängelsedirektören som verkar vara en riktigt ödmjuk och omtänksam person filmade det här med sin egen kamera och lade ute på Youtube och på fängelsets hemsida. Ett av deras Youtubeklipp har blivit oerhört populärt världen runt och över 35 miljoner människor har tittat på de dansande fångarna som dansar till låten "Thriller". Helt otroligt! Dokumentären var mycket intressant. Från att ha varit ett fängelse där mördare,våldtäktsmän och langare levde i rädsla för varandra och konflikter avlöste varandra, till att bli ett fängelse där kamratskap och glädje nu blivit vardagen. Jag har nog aldrig sett ett sådant fängelse någon gång tidigare. Andra dokumentärer om farliga fängelser har varit helt annorlunda. Där är vakter och fångar är livrädda för varandra och mord och misshandel är vanligt. Titta bara på de ökända fängelserna i USA, undra hur det skulle se ut om fångarna fick dansa där också. Här i Sverige har vi inget liknande vad jag vet. Svenska fängelser är inte alls inriktade på reahabilitering i den utsträckning som de egentligen borde vara. Det är mer industriarbete iform av enahanda plockarbete och svetsjobb. Jag tror inte att detta över huvudtaget gör att en människa förändrar sig som person. Det är bara för att fördriva tiden ingen rehabilitering. Jag tror att dans, musik och sport som rehabilitering hört till de mest betydelsefulla för vilken människa som helst men speciellt för fångar. Har sett filmer och dokumentärer där baseboll används för att inspirera och motivera ungdomsbrottslingar att bli disciplinerade och börja ta ansvar för sig själva och som grupp. Mycket positivt!
Såg för ett tag sedan på kanal 4:a serien "Inlåst" där kriminella ungdomar fick prova på att under en viss tid känna på hur det var att sitta i fängelse. Det som var genomgående för dessa ungdomar och även de äldre männen som tidigare suttit i fängelset, var att de saknade en fadersgestalt. Hur kan avsaknad av fader få så katastrofala konsekvenser för en människa? den frågan har jag många gånger ställt? Vad är det som leder unga män som inte har någon pappa närvarande, att börja med kriminalitet eller på andra sätt gå vilse i livet? Varför söker man efter mansförebilder bara för att man inte har någon pappa? Själv har jag aldrig haft någon pappa närvarande. Man söker och söker efter "något" men finner aldrig riktigt det man söker efter, konstigt nog. Livet förblir ett mysterium. Hoppas att man en vacker dag får insikter om just detta fenomenet.
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se