Direktlänk till inlägg 24 november 2009
Massor med tankar dyker upp i huvudet när jag ser den här musikvideon. En av mina tjejkompisar bor i Guangzhou i Kina. Hon lägger ofta upp olika musikvideor på Facebook. Nästan alla handlar om kärlek och vänskap. Det här klippet kunde jag helt klart relatera till. I dag när jag cyklade hem från gymmet så var det fint väder och folk passade på att vara ute och promenera. Det som slog mig när jag cyklade där längs cykelbanan, var att alla som var ute och promenerade var ensamna. De var genomgående. Varje person jag såg gick ensam. Jag tror att det är typiskt Sverige. Det är vårt öde på något sätt. Sverige är även enligt statistiken det land i hela världen som är singeltätast. Det finns alltså flest enpersons lägenheter här och flest singlar. Sverige är ett väldigt rikt land och vi har hög levnardsstandard. Det vi däremot är fattiga på är sällskap.
Vi är mycket ensamma i Sverige. Jag tror inte att jag talar för mig själv här utan för svenska folket. Det är heller ingen slump att t.ex. Amerikaner anser att vi Svenskar är kalla och svåra att få kontakt med. Vi är så vana vid att vara ensamma och då blir det heller inte lika lätt att nå ut till andra. Jag tror inte vi är lika öppna och straitforward som den amerikanska befolkningen t.ex. för att inte tala om det asiatiska folket. De har alltid ett leende på läpparna och lever tätt inpå varandra, dygnets 24 timmar men vi svenskar kan skatta oss lyckliga på många andra plan. Vi är trots allt svenskar och har stort inflytande utomlands och är kända för att vara snälla och omtänksamma. Vi är fredliga människor och skapar inte konflikter i onödan, då menar jag stora konflikter. Vi har faktiskt hög status utomlands och det är något som vi ska vara stolta över. Jag är stolt över detta.
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se