Kan inte slita mig från Helsingborgs Dagblad. I och med att jag läste den under ett års tid så känns den trots allt som en del av mitt liv nu för tiden. Det näst sista stycket i den här artikeln på deras webbsida fångade min blick.

"Än i dag betraktar Kinas ledare Taiwan som kinesisk mark som ska återbördas till moderlandet, om så behövs med våld." Men hallå! Lilla Taiwan, nu får ni väl ge er Kinas ledare. Är ni så giriga att ni måste ha allt? har ni inte redan ett stort land att förvalta! Måste ni ta till våld mot lilla landet Taiwan. Väx upp nu och var inte så fruktansvärt själviska. Det går inte att bara ta,ta och roffa åt sig hela tiden. Att hota med våld är bara så lågt. Blev irriterad över hur Kinas ledare resonerar och har resonerat under lång tid. Det här är ju småsaker men det verkar som om Kina inte ger sig utan måste få sin vilja igenom utan att ta någon som helst hänsyn till andra människor. Mycket dåligt!

Mycket intressant artikel om världens bästa Kinamat på svd.se. Själva artikeln är otroligt välformulerad och journalisten verkligen leker med orden. Tänk om man kunde ha lika lätt att formulera sig som den här killen. Imponerande. Blir helt klart hur hungrig som helst på mat efter att ha läst artikeln om kinamat.

Taiwan som är en liten ö vid sidan om Kina har berikats med matkulturen från Kina i och med att väldigt många kineser flydde från Kina över till den här ön.

Den här maträtten kallas för Yong Kang Beef Noodle och ser hur smaskig ut som helst, eller hur?

Får väl planera in en framtida resa till det här matparadiset i öst någon gång framöver tror jag.

Jag håller med kommunalrådet i Sigtuna som säger "Bistånd till Kina absurt"

Har precis läst alla blogginlägg som journalisterna Alexandra Hernadi och Tobias Olsson skrivit på svd.se webb plats.

Har lagt in en kommentar där och så här såg den ut :

Det känns återigen som om Kina försöker utnyttja situationen till sin egen fördel och helt enkelt lura snälla Sverige på pengar. Det är snart Expo 2010 i Shanghai och Kina behöver snygga till sitt utseende eftersom hela världen kommer på besök. Snyggt och elegant på utsidan men smutsigt och lömskt på insidan. Diktaturen Kina gör allt för att dölja sina skelett i garderoben, vad det gäller brott mot mänskligheten, så som förföljelse och tusentals mord på Falun Gong utövare och olagliga arresteringar och tortyr på journalister och författare. Detta äger rum 2009 och har pågått under flera år. Att Sverige och västvärlden bedriver handel med Kina det är en sak och det är något som ska fortsätta tycker jag men att låta sig luras på pengar på det här sättet är inget positivt.

(Så här ser den nya staden ut i Luodian i Kina men var är alla bybor? )

Kommer det verkligen att bli ett fortsatt utbyte mellan Luodian och Sigtuna eller är det bara ett sätt att locka pengar så att Kina kan snygga till fasaden genom att bygga pampiga städer? Om ingen har råd att bo i dessa städer, vad har vi i Sverige då hjälpt till med? Vi ska väl endå hjälpa de fattiga i Kina så fall och inte slänga pengarna i sjön genom att tro att Kina vill sitt folk väl, för de vill de inte. Det kinesiska kommunistpartiet vill bara tillfredsställa sina egna behov och skapa hög status i världen och visa upp sig på den arenan. De fattiga får det bara fattigare. Om vi i Sverige ska bidra med något till Kina så ska det vara något varaktigt och hållbart. Det här projektet är ren och skär lurendrejeri från Kinas sida. Sigtuna har goda avsikter men blir här lurade. Tror inte att Golfbanan här i Sverige kommer att få något direkt turistutbyte på många många år. Jag är på Sveriges sida och inte Kinas eftersom det luktar illa det här.

Tittade på en dokumentär som heter Jailhouserock-Philippines. Handlar om ett fängelse på Filippinerna som har börjat använda sig av dans som ett verktyg i rehabiliteringen för fångarna. Efter att fångarna fick börja dansa med hjälp av en koreograf så dröjde det inte länge innan stämningen blev helt annorlunda på fängelset. Fängelsedirektören som verkar vara en riktigt ödmjuk och omtänksam person filmade det här med sin egen kamera och lade ute på Youtube och på fängelsets hemsida. Ett av deras Youtubeklipp har blivit oerhört populärt världen runt och över 35 miljoner människor har tittat på de dansande fångarna som dansar till låten "Thriller". Helt otroligt! Dokumentären var mycket intressant. Från att ha varit ett fängelse där mördare,våldtäktsmän och langare levde i rädsla för varandra och konflikter avlöste varandra, till att bli ett fängelse där kamratskap och glädje nu blivit vardagen. Jag har nog aldrig sett ett sådant fängelse någon gång tidigare. Andra dokumentärer om farliga fängelser har varit helt annorlunda. Där är vakter och fångar är livrädda för varandra och mord och misshandel är vanligt. Titta bara på de ökända fängelserna i USA, undra hur det skulle se ut om fångarna fick dansa där också. Här i Sverige har vi inget liknande vad jag vet. Svenska fängelser är inte alls inriktade på reahabilitering i den utsträckning som de egentligen borde vara. Det är mer industriarbete iform av enahanda plockarbete och svetsjobb. Jag tror inte att detta över huvudtaget gör att en människa förändrar sig som person. Det är bara för att fördriva tiden ingen rehabilitering. Jag tror att dans, musik och sport som rehabilitering hört till de mest betydelsefulla för vilken människa som helst men speciellt för fångar. Har sett filmer och dokumentärer där baseboll används för att inspirera och motivera ungdomsbrottslingar att bli disciplinerade och börja ta ansvar för sig själva och som grupp. Mycket positivt!

Såg för ett tag sedan på kanal 4:a serien "Inlåst" där kriminella ungdomar fick prova på att under en viss tid känna på hur det var att sitta i fängelse. Det som var genomgående för dessa ungdomar och även de äldre männen som tidigare suttit i fängelset, var att de saknade en fadersgestalt. Hur kan avsaknad av fader få så katastrofala konsekvenser för en människa? den frågan har jag många gånger ställt? Vad är det som leder unga män som inte har någon pappa närvarande, att börja med kriminalitet eller på andra sätt gå vilse i livet? Varför söker man efter mansförebilder bara för att man inte har någon pappa? Själv har jag aldrig haft någon pappa närvarande. Man söker och söker efter "något" men finner aldrig riktigt det man söker efter, konstigt nog. Livet förblir ett mysterium. Hoppas att man en vacker dag får insikter om just detta fenomenet.

Får mina ryck lite då och då och filmer mina små resor. Den här gången en cykeltur in mot Hertingkiosken här i Falkenberg. Tänk vad mycket man kan göra med en filmkamera, det gäller bara att låta kreaktiviteten flöda fritt.

Artikeln om ALS-sjuke Peter, på Kvällspostens hemsida var den som stack ut mest i dag, tycker jag. Den här killen är en fighter och har på något sätt accepterat sin sjukom och sitt öde. Det är det som berör mig mest. Människor som kommer till insikt när livet ställs på sin spets. Ibland har man inget val utan måste bara finna sig till ro med sin situation. Man får ge upp och sluta kämpa emot. Livet har sin gång och vissa människor drabbas hårdare en andra. Vad som skiljer dessa människor åt är konsten att kunna hantera och acceptera sitt livsöde. Antingen gör man det eller så gör man det inte och då kan det bli outhärdligt att leva om man förgäves försöker fly. Inspirerande kille får jag säga. Hans tjej kommer att vara med på nyhetsmorgon nu i morgon, Måndag. Får önska dem lycka till och hoppas att livet vill dem väl.

Läste precis nu på morgonen den underbara artikeln på hn.se om familjen från Kungsäter som under lång väntan äntligen fick adopterat en liten kinesisk tjej. Julia-Qin är en liten flicka som blev lämnat av sina biologiska föräldrar vid vägkanten i södra Kina. Hon blev omhändertagen av personal på ett barnhem i Kina. Fick genomgå en hjärtoperation eftersom det var ett fel på hjärtat. Fast nu är hon frisk som en nötkärna efter genomgång av läkare i Sverige.

Den här familjen från Kungsäter har sedan tidigare en biologisk son men har under lång tid velat adoptera en flicka från just Kina. Julia-Qin var redan 3,5 år när familjen tog emot henne med öppna armar och då menar jag verkligen öppna armar. Familjen verkar vara underbar, den känslan fick jag efter att ha läst artikeln. Tänk vad ödetetsvägar leder olika människor från världens hörn till att träffas. Små glädjetårar och en bra start på morgonen känns det som efter den här roliga läsningen nu på morgonen.