Direktlänk till inlägg 7 december 2009
Dokumentären "Min son är en mördare" var väldigt gripande och det gick inte att unvika att ryckas med känslomässigt. Mycket sorligt att se hur en familj kan krossas efter att en olycklig händelse ägt rum. Tänk att på bråkdelen av en några sekunder så kan ens liv omkullkastas helt och hållet. Plötsligt blir det allvar och verkligeten kommer ifatt än. Många gånger först då inser personen vad han/hon har gjort och kan då i efterhand ta ansvar även om det borde ha tagits innan.
Lite svårt att smälta en sådan har tragisk dokumentär. Känner fortfarande av sorgen efteråt. Vem som helst kan drabbas av olika öden och ibland kan man bli inblandad i händelser som man inte vet hur de ska avlöpa. Man får vara glad att det tack och lova inte hänt något olyckligt i den här storleken.
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se