Direktlänk till inlägg 11 december 2009
Ett karaktärsdrag som har följt med under många år och som plågat mig är envisheten. Jag är så fruktansvärt envis till och från. Vid vissa situationer blir det nästan outhärdligt för mig känns det som. Ibland möter jag människor som är precis lika envisa som mig och det blir en kamp och den som är mest envis vinner. Det är nästan omöjligt att ge med sig. Jag får kampa med mig själv som ett djur som sliter med sit byte med en envis konkurrent. Det blir inte lungt förren någon av parterna ger sig. Innan jag har gett med mig och lugnat ner mig så är irritatonen redan ett faktum. Då blir det ännu svårare att släppa det man träter om och striden kan pågå länge. Jag vill bara ha rätt inget mer. Ska ta itu med detta nu och försöka släppa taget om envisheten innan den tar kål på mig.
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se