Det känns lite som att leta efter en nål i en höstack. Allt arbete som människor lägger ner för att få Dawit Isaak fri verkar vara förgäves på något sätt. De som har makten i de viktiga besluten vågar inte agera. Det är sorligt och ledsamt. Jag och många med mig är besvikna.

Ett enormt företag som Google har nu fattat beslutet om att inte längre filtrera sökmotorresultat i Kina. Det här är stort! Det kan innebära att censuren nu försvinner från google om företaget väljer att över huvudet vilja forsätta sammarbeta med Kina. Om Google väljer att fortsätta arbeta med Kina så kommer censuren att tas bort i alla fall, och det kinesiska folket kan söka information på nätet. Hoppas fler stora internetföretag gör likadant som Google för att förhindra internetcensur. Epoch Times Sverige beskriver klart och tydligt att detta censurfenomen även bedrivs av andra sökmotorer på liknande sätt.

Det är kinesiska människorättsaktivister runt om i världen som har fått sina e-postkonton hackade av kinabaserade "cyberspioner". Det här förvånar mig inte över huvud taget. Det är typiskt för det kinesiska kommunistpartiet att även använda sig av spioner "online". De skickar ut spioner världen runt som ska rapportera tillbaka till antingen embassaderna eller direkt till Kina. Ett tydligt exempel på detta är den kinesiske tjänstemannen och diplomaten Chen Yonglin som medverkat i ett stort kinesiskt spionnätverk. Det som gjort Chen Younling intressant är det att han har hoppat av sin tjänst som kinesisk diplomat och nu avslöjat sanningen om verksamheten och deras syfte.

De kinesiska embassaderna i många länder, Sverige inkluderat är basen från vilket spionage äger rum. De fotograferar,filmar, samlar in uppgifter samt provocerar fram konflikter för att hindra utlands kineser och västerlänningar att exponera det kinesiska kommunistpartiet.

Har läst ett flertal artiklar på SVD och DN samt Epoch Times som har varit intressanta på många sätt och vis. T.ex den här artikeln om hur nordkoreaner vandrar över gränsen till Kina trots gränsvakternas närvaro. De handlar varor i Kina och bedriver handel över gränserna. Det är relativt billigt i Kina så många koreaner passar på att vandra över i all försiktighet och spendera pengar. Lustigt fenomen tycker jag med tanke på att det är rätt så riskabelt om man inte har tur. Gränsvakterna är inte alla lika förhandlingsbara.

Den artikeln på SVD som jag tidigare bloggat om men som nu uppmärksammas igen är den om selektiv abort i Kina. Tvångsaborter är skrämmande vanligt i Kina och artikeln på SVD samt Epoch Times belyser detta, att och om x antal år kommer underskottet på flickor i Kina att öka markant. Enbarnspolitiken i Kina är katastrofal tycker jag personligen, eftersom unga kvinnor tvings till abort och detta är skadligt för alla inblandade parter.

De unga kvinnorna har själva inte valt att göra abort och det är detta som är så hemskt. De blir deprimerade och ett flertal begår självmord på grund av den psykiska press de utsätts för. Mycket tragiskt hur människors öden blir utformade av de som bestämmer.

När jag ska sätta mig o skriva här på bloggen så står det helt still i huvudet och inget blir gjort. Har haft svårt att få inspiration. Vet inte riktigt vad det beror på.

Så här kan det gå när inte haspen är på och man leker med maten. Det här är jag i ett nötskal. Oj hoppsan råkade pankakan hamna nere på golvet. Äsch det gör inget, då tar vi bara upp den och lägger den i stekpannan igen. Det är kanske bara jag i hela världen som gör detta (kanske inte) Hade mina kompisar sett detta så hade de skrattat. Fast jag har fått lära mig att man ska vara räddd om den mat man har för rätt som det är så har man ingen mat på talriken och då får man gå hungrig. Har nog alltid varit orädd för smuts. Käkade ju små maskar när jag var liten (en halv mask) tror jag spottade ut eländet sedan. Ingen har någonsin dött av lite smuts eller annat och då kommer inte jag heller att göra det.

Var tvungen att läsa den här artikeln på DN flera gånger, säkert över tre gånger för att begripa mig på vad det är de talar om. Som jag förstår det så finns det risk att Kina och USA bildar G2, alltså de blir de två länder i världen som tillsammans har högst status i ett gemensamt beslutsforum.

I nuläget existerar G20 gruppen. Där 20 olika länders statschefer finns representerade och kan göra sina röster hörda. Det som fick mig att tänka till lite var det som stod i artikeln angående att Kina står på tröskeln till att bli en supermakt. Vad innebär det igentligen för omvärlden? det frågar jag mig själv.

Kommer EU´s roll att förminskas framöver och USA och Kina´s roll att stärkas? Det tycker inte jag alls är bra. Min förhoppning är att det blir tvärtom. Att vi Europeer får mer att säga till om. Att vi växer oss starka och kan fatta gemensamma beslut som kan ställa USA och Kina mot väggen i vissa frågor. Vi måste också få säga våra åsikter utan att bli överkörda av de större länderna. Jag tror personligen att EU kommer att bli avgörande framöver, det känns så rent intuitionsmässigt och efter allt arbete som Sverige som ordförandeland har lagt ner tillsammans med andra europeiska länders statschefer. Så känner jag det.

Sysslar man med droger i Kina så löper man stor risk att få långa fängelsestraff utan rättegång. För två år sedan så instiftades en lag som gör det möjligt för polis och statliga tjänstemän att gripa och låsa in missbrukare. De riskerar att få sitta 7 år eller längre i fängelse. Amnesty International är mycket besvikna och reagerar starkt över hur missbrukare behandlas i fängelserna i Kina i en ny rapport. Hot, våld och tortyr förekommer ofta och detta är oacceptabelt påtalar Amnesty i en intervju. Det saknas rehabilitering eller medicinsk behandling i fängelserna och missbrukarna tvingas utföra tvångsarbete under svåra förhållanden. Det är bland annat detta som Amnesty riktar stark kritik över nu.