Direktlänk till inlägg 17 februari 2010
Tänkte dela med mig lite av några händelser och mina tankar kring att prata i telefon. Att tala i telefon med andra människor har sedan lång tid tillbaka vara något som jag starkt förknippat med nervositet och rädsla. Jag kommer tydligt ihåg när det ringde i telefonen när jag var 10 år gammal. Min mamma svarade i telefon och hon tittade ut genom fönstret och svarade lågmält med några enkla meningar och sedan lade hon på. Hon satte sig ner vid köksbordet och min mormor satt mitt emot och de tittade på varandra. Deras blickar möttes och de förstod något som jag inte förstod. Jag bara kände att något var fel. Det var något som inte stämde. De var så tysta där de satt mitt emot varandra. Min mormor hon mumlade något och såg helt oberörd ut. Min mamma såg däremot ledsen ut och jag anade oråd med en gång.
Frågade min mamma omedelbart vad som hade hänt. Som 10 åring så vill man ha svar på alla sina frågor med en gång och jag kan än i dag se hur jag stod och trampade på stället i ivrig väntan på att få svar på min fråga. Mamma vände sig mot mig och berättade med en ovanligt lugn stämma att morfar har gått bort. Det riktigt exploderade inom mig av både ilska och sorg. Jag kände hur tårkanalerna fylldes av en störtflod av tårar och jag sa inget mer utan sprang omedelbart in på mitt rum och slängde igen dörren efter mig och kastade mig förtvivlat på sängen och grät. Det kändes förfärligt och jag grät hur länge som helst. Efter en stund kom mamma in i mitt rum för att trösta mig. Efter den dagen så förknippar jag alltid telefon samtal med något väldigt negativt. När det ringer i telefon oavsett om det är mobil eller hem telefonen så hoppar hjärtat till en aning och jag försöker lista ut vem det kan vara på andra sidan tråden.
Därför försöker jag att utsätta mig för så många telefonsamtal som möjligt och hela tiden försöka höja svårighetsgraden. Att ringa till myndigheter är inte lika svårt tycker jag som det är att ringa till privatpersoner som man inte känner så där jätte bra. När jag ringde in till Sveriges Radio P1 för några månader sedan då det var direktsänd telefonväkteri med Statsminiser Fredrik Reinfelt, då var jag väldigt nervös. Trots att jag hade skrivit ner allt på papper och läst på så rusade hjärtat iväg och gjorde enorma frivolter kändes det som.
Jag ställde statsministern frågan men jag hade aldrig trott att jag skulle klara av detta. Jag bara bestämde mig att jag måste göra detta. Oavsett vad som händer. Ingen återvändo intalade jag mig själv. Jag sa till och med till programchefen på P1 tror jag det var, att tänk om jag svimmar där i luren och inte får fram ett ord. Han lugnade ner mig och sa att de var inte så farligt och att jag kunde vara lugn, de skulle hjälpa mig, vilket den här radioprogramledaren också gjorde. Han var ett tryggt stöd och jätte snäll.
Vad som också kan göra mig väldigt nervös är att sitta och vänta på ett telefonsamtal. Det kan göra mig hyperstressad inombords och så nervös att jag ibland inte orka vänta på samtalet utan stänger av telefonen. Om jag vet att någon person ska ringa mig "någon gång på eftermiddagen" utan att ha bestämt en fast tid, då kan jag gå och oroa mig för detta i flera timmar. Som tur är så blir det bättre och bättre allt eftersom nivån höjs, alltså svårighetsgraden. Då blir de andra mindre svåra samtalen inte så jobbiga nu längre.
On february 4, Falun Dafa practisioners were invited to perform at the 2012 Fire-Dragon Festival in Taiwan ...
Falun Dafa practisioners participate in the Lantern Festival on february 1, 2012 in Taiwan ...
On January 27, Falun Gong practisioners hold peaceful protests in 13 countries in Europe, Asia, and North America simultaneously in front of their local chinese embassies between 12:00 noon and 1:00 p.m.
They protested the ongoing 12-year persec...
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
